Gary Sernovitz – The contrarians

Boken som jag tar upp i det här inlägget är en roman som utspelar sig på Wall Street. Romanen är spännande, men förmedlar inga djupare tankar kring motvallsinvesterande. En akties pris reflekterar teoretiskt den samlade kunskapen om en aktie som marknadsdeltagarna har. Enligt motvallsfilosofin är enda sättet att slå marknaden att förstå var den allmänna uppfattningen är felaktig eller ofullständig och fatta beslut baserat på det. Antagligen betraktar varenda människa på Wall Street sig själv som en contrarian och det är ur en ironisk synvinkel som bokens titel har valts. Det jag framförallt tar med mig ifrån boken är några tankar kring vad en investerare bör tänka på vid läsande av analyser skrivna av säljsidans analytiker.

Om författaren och boken

Gary Sernovitz började sin karriär som analytiker på Goldman Sachs, där han bevakade energibranschen och kemibranschen i Latinamerika. Han har skrivit två romaner, Great American Plain (2001) och The Contrarians (2002). Han har även skrivit artiklar bland annat för The New York Times och The Wall Street Journal. Sedan 2004 arbetar Sernovitz på Lime Rock Partners, vilket är ett private equity-bolag med fokus på olje- och gassektorn. Boken präglas av att författaren har en gedigen bakgrund inom finansbranschen, vilket jag tycker är positivt.

Bokens huvudperson är Chris Kelch som arbetar som aktieanalytiker på en av Wall Streets största investmentbanker, det fiktiva Freshler Feld. Det är sent 1990-tal och IT-hausen närmar sig sin höjdpunkt. Han är högt rankad i sin sektor och tjänar väldigt mycket pengar. Han kommer från enkla förhållanden med en uppväxt i en småstad i mellanvästern med en ensamstående mamma. Chris tvivlar på att hans jobb och liv i New York verkligen är meningsfullt och han betraktar sitt liv som en bubbla som håller på att spricka. Mer än så tänker jag inte avslöja för att undvika att förstöra spänningen för den som vill läsa boken själv.

Kritik av säljsidans analytiker

I boken presenteras ett antal punkter som är problematiska för hur säljsidans analytiker arbetar och agerar:

  • Tillgång till icke-perfekt information: Precis som alla vi andra externa personer i förhållande till det analyserade företaget har analytikern endast tillgång till begränsad information som har filtrerats genom företagets IR-ansvariga.
  • Analytikermassage: Analytikern kan få information ifrån bolaget som inte är allmänt känd av marknaden. Det kan t.ex. handla om att bolaget kontaktar analytikern ifall dennas prognoser i alltför hög grad avviker ifrån vad bolaget självt tror. Den informationen syns inte explicit i analysen.
  • Analysmodell: I princip samma modell används av alla analytiker, vilket leder till grupptänkande.
  • Dålig historik: Vetenskaplig forskning visar att analytikerna i genomsnitt är usla på att förutsäga kursutvecklingen för en aktie.
  • Kontaktyta mot bolaget: Normalt sett pratar analytikern endast med IR-ansvarig eftersom denna skulle ta illa upp om analytikern går förbi hen. Det gör att analytikern endast har tillgång till den bild som IR-ansvarig vill förmedla. Om analytikern istället skulle ha kontakt med exempelvis försäljningschef, VD och produktionschef, så skulle analytikern få en bättre bild av bolaget.
  • Begränsad tid till analys: Analytikern har inte mycket tid för analys, utan jobbar mycket med marknadsföring och representation för att sälja sina aktier till bankens viktigaste kunder.
  • Bevakningens bredd: Säljsidans analytiker har normalt sett inte en lika bred branschbevakning som köpsidans analytiker, vilket gör det svårare att nå en hög kvalitet på analyserna.
  • Intressekonflikt vid nyintroduktion: Vid börsintroduktioner som sköts av analytikerns egen investmentbank kan hen inte göra en ärlig analys eftersom det skulle skada börsintroduktionen ifall hen kom fram till att det inte var värt att teckna aktien.
  • Intressekonflikt i löpande kundrelation: Bolagen som analyseras är ofta kunder till investmentbanken, vilket gör att en negativ analys kan skada relationen mellan bolaget och banken. Beroende på relationen mellan investmentbanken och det analyserade bolaget används olika ord i analysen. Tonfallet är mjukare om relationen mellan banken och bolaget måste skyddas.

Slutkommentar

Punkterna ovan kan vara bra att ha i bakhuvudet vid läsande av analyser. De bolag jag investerar i följs dock oftast inte av någon analytiker, vilket gör att jag ytterst sällan har tillgång till några analyser skrivna av professionella aktörer. Även om analyser skulle finnas tillgängliga skulle jag endast använda dem som en informationskälla. Den rekommendation som analysen utmynnar i skulle jag inte förlita mig på.

Hur använder du dig av andras analyser i din investeringsprocess?

Intressanta länkar

Köp boken hos Amazon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s